Den nedanstående texten hittades i en blogg för en tid sedan. Den kopierade, men webbadressen föll bort. Tyvärr kan vi inte visa länken, med andra ord.

Rättsystemet verkar vara mer till för brottslingen än för dig som är utsatt.

Många skriver om psykopati på nätet

Ska det då vara nödvändigt med en till?

Upplysningsbehovet är faktiskt obegränsat och missförstånden oräkneliga när det gäller psykopati.

Och psykopaterna skadar samhället i stort, men värre är den skada enskilda individer lider på grund av deras hänsynslösa härjningar.

Det fanns för oss skäl att här lägga ut texten i form av beskrivning av innehållet i PSYKOPATICHECKLISTAN.

Det skälet var att denna text skulle det länkas till från hemsidan. Det var enbart tekniska skäl - ett sätt att göra hemsidan mera lättnavigerad.

Att det som en spinoffeffekt ger fler besökare på hemsidan är inte avsikten, men heller inget att vara ledsen över.

Att ständigt ändra smärre ordalydelser, lägga till och ta bort i texten på hemsidan tycker vi är onödigt. Därför gör vi det här i stället. Så tänkte vi när vi öppnade denna blogg. Sedan dess är PSYKOPATICHECKLISTAN färdigskriven och den här bloggen kunde tas bort. Men vi anser att den kan fylla andra funktioner istället. En sådan funktion är att man kan lämna kommentarer här, vilket inte fungerar lika bra på hemsidorna, vilka är FÖRSTÅ PSYKOPATI och ANNEXET (Se ovan!)

1. Talför/ytligt charmig

För en psykopat finns det inget värde i sanningen .

Lögnen är avsevärt mera framgångsrik.
Han bygger sig falska identiteter och spelar på människors känslor, öppnar dörrar till deras innersta och får dem att känna tilltro. Men allt är chimär. Allt är lögner.

Och dessa lögner ändras om från stund till stund och är aldrig desamma vid två olika tillfällen.

Den som en gång har börjat att ifrågasätta en psykopat får snart höra en annan variant, som ändras lika plötsligt om även den nya utsagan ifrågasätts.

Detta gör den otränade åhöraren förvirrad och ovan som den är börjar den ofta tvivla på sig sjlv i stället för på psykopaten. Vem förväntar sig meningslösa lögner, som det ju ofta är, och vem förväntar sig att de uttalas med lugn och säker stämma utan darr på rösten och utan att man ser minsta oro hos lögnaren att han ska avslöjas?

Psykopaten har en hel arsenal av lämpliga lögner, ett helt skafferi av historier att ösa ur för att påverka andra.

Det är inte så att han alltid och hela tiden hittar på nya lögner. De återanvänds, men alltid i ny tappning på ett framgångsrikt koncept.

Ofta kan det kännas väldigt underhållande och där föds nog en del av den charm som det talades ovan, men lika väl är det mycket ytligt, som redan har poängterats. Han är en mytoman, men till skillnad från den äkta mytomanen har han onda avsikter, allt han förtar sig skall gagna honom på något sätt. Han är fullständigt hänsynslös i sin egoism och i lögnerna står ständigt i denna egoismens tjänst.

6. Saknar ånger och skuldkänslor

Bakvänt betraktelsesätt på sig själv och sina gärningar

Psykopater känner aldrig ånger för något som de har gjort. De känner inte ens att de har en skuld till något eller någon. Tvärt om, psykopten är nöjd med sig själv och sin "bedrift" och kan mycket väl skryta om vad den har gjort. Psykopaten växer i sin självuppfattning och sin grandiositet vid tanken på dessa "bedrifter", som oftast är av sådan art att normala människor på sin höjd gör sådant av misstag och skäms över det, helst förtiger det eller försöker ställa det tillrätta igen.

Normala människor håller sig till normerna och de instiftade lagar som finns och mår bäst av det. Psykopaterna känner till normerna, inklusive lagarna, men om dessa står ivägen för psykopatens vilja träds de över lika lätt som om de inte fanns. Psykopaten anser sig ha rätt till detta, samtidigt som den inte anser att andra har denna rätt. Å andra sidan moraliserar inte psykopater innerst inne om andras beteende så länge det inte drabbar dem själva. Med detta skall förstås att psykopater inte värdesätter moral i vår mening, men däremot på sitt eget avvikande sätt. Psykopater kan nämligen vara oerhört moraliserande, men då som ett led i duperandets konst. Det är ett sätt att säga att "sådan är inte jag!", vilket skall tolkas som att "jag är ärligheten och dygden personifierad". Inget kan dock vara mera falskt än den bilden (se punkt 4. och 5.).

Att dupera och manipulera förorsakar omginingen stor skada, vilket psykopaten är helt medveten om och road av. Detta framkallar aldrig någon skam, aldrig ånger och aldrig dåligt samvete.

Vad beror det på?

Man kan kalla det ett omvända känslolivet. Ett känsloliv som är som ett negativ av det mänskliga känslolivet och detta kommer till uttryck i de flesta egenskaper som en psykopat kan ha.
Som barn lär vi oss samhällets normer. Det är vad som kallas socialiseringsprocessen. Denna process äger aldrig rum hos psykopaten, ändå talar en del terapeuter om att resocialisera vissa grovt kriminella trots att de känner till att dessa har diagnosticerats som psykopater, vilket åter igen visar hur utbredd okunskapen om psykopatins väsen faktiskt är.

Genom omgivningens skiftande reaktioner på barns normbrott lär sig barnet således vad som är acceptabelt och inte acceptabelt. När barnet således bryter mot dessa normer finns det en inre röst med en bestraffande funktion och som får barnet att fortsättningsvis inordna sig normsystemet. Denna inre röst är samvetet.

Hos psykopaterna saknas detta samvete. Ingen inre röst straffar med känslor som upplevs som obehagliga och dit hör skamkänslorna. De sätter igång ångerkänlor och i grövre fall till och med ren ångest med starka kroppsliga sensationer av obehag.

Hos psykopaten händer ingenting! Vi kan kalla det ett flackt känsloliv (Se punkt 8.). Vi kan kalla det att vara i avsaknad av samvete. Och här ligger mycket av själva kärnan i psykopatistörningen.

Vinsten

Utan samvete skulle vi vara väldigt fria. Vi skille kunna göra precis det som behagar oss. Och med det skulle vi kunna få så mycket som vi annars måste avstå ifrån.
Många har säkert lekt med tanken att göra något oacceptabelt, kanske rent av något kriminellt eftersom vinsten har lockat och att leva med lite dåligt samvete kanske det skulle kunna var värt. Tanken på konsekvenserna har dock hindrat oss. Till dessa konsekvenser hör omgivningens fördömande och kanske samhällets rättsliga åtgärder.

Psykopaten lever helt i detta landskap av absolut frihet. Och vinsterna är enorma.
Förlusterna är dock helt försumbara i och med att psykopaten är helt okänslig för omgivningens reaktioner, inbegripet straff som en domstol kan utdöma.
Det finns inget samvete som plågar, ingen ånger att våndas av och en total oförmåga att känna skuld för det som psykopaten innerst inne faktiskt anser vara rätt.

Vinsterna för psykopaten är inte bara de vinster vi själva kan föreställa oss, såsom materiella värden, lyx, pengar, en sexuell erövring, en samhällsposition som vi inte har meriter för och så vidare. Dessa vinster finns förvisso för psykopaten, men därutöver tillkommet belöningar såsom tillfredsställt behov av att få dupera, känna spänningen och makten över andra. Hela psykopatens person lyses upp av sådana positaiva känslor i stället för att som normala människor drabbas av ruelse, magont, svettningar och ångest.

Psykopatens självkänsla förstärks och den blir mera grandios istället. Det är svårt att tänka sig att sådana känslor skulle kunna väckas hos en individ skapt som oss andra men skadad av miljön.


Samhällets eventuella straff tar psykopaten med jämnmod och till och med som något trevligt därför att i fängelset sitter den ivriga publiken som gärna lyssnar på psykopatens skrävlanden om olika "bedrifter". Äntligen får psykopaten utlopp för ett pockande behov av att skryta om det som utanför murarna bör förtigas (se punkt 2.).

9. Parasiterande livsstil

Psykopaten tar alla chanser att låta andra betala för sig, liksom de tar alla chanser att "låna" pengar. Givetvis mot "löfte" att "återbetala" eller "bjuda tillbaka". Jag har vidrört detta tidigare och påpekat att om de mot förmodan skulle stå för sina löften, då handlar det bara om ett bete på kroken för att komma över ett större belopp senare.

En kvinna stod åtalad för misshandel och ofredande och då hon hade utländsk bakgrund användes tolk vid rättegången. Av tolken lånade hon femhundra kronor med en liten "tyck synd om mig-vals" (jämför "Bedräglig/manipulativ").
De pengarna återbetalades givetvis inte.

Detta parasiterande sker i såväl liten som i stor skala, allt efter möjligheterna vid varje givet tillfälle. Psykopater är de mest durkdrivna opportunister.

Jag är benägen att påstå att detta är både sant och falskt. Det är mycket som en psykopat gör med full självkontroll, men det uppfattas inte så av omgivningen.

Å andra sidan, psykopaten kastar sig ofta ut i farliga situationer utan synbar eftertanke bara för att den kan tyckas få ett infall. Hur den tänkte och vad det var för en impuls som styrde just då, är inte lätt att veta. Kanske tappade han/hon självkontrollen, men personligen är jag inte så säker.

I vilket fall, om man upplever att en person har en bristande självkontroll, som kan visa sig som affektgenombrott eller annat, då bör vi tänka något kring det vi har sett och kanske inte bry oss så mycket om kontrollen trots allt fanns där, inom honom/henne.(Se ocksåpunkt 14 Impulsiv och punkt 15 Ansvarslös. Allt hänger ju samman.)

Man skall inte förledas att tro att psykopatens sexualdrift är så mycket starkare och så mycket mera pockande än för andra. I stället handlar det om något helt annat.

Det handlar om opportunisten i psykopaten. Det handlar även om behovet av omedelbar behovstillfredsställelse. Och det handlar om det narcissistiska inslaget, att psykopaten bara älskar sig själv och ingen annan och vad det i sin tur leder till. Och då handlar det också om bekräftelse.

Kan man inte älska någon annan då är urvalskriterierna vid val av partner någonting helt annat än kärlek. Och är det inte kärlek som styr, då är det inte heller så viktigt vem som blir sexualpartner och detta måste leda till en mer promiskuös hållning.

Till sist, att binda sig vid en partner för ens en kortare tid kan knappast finnas några starkare skäl till när man bara älskar sig själv.

Många har förklaringen till beteende att det handlar om spänningssökeri, men då missar man hela essensen i psykopatin, även om ett sådant inslag kan finnas samtidigt, liksom det kan finnas hos många ickepsykopater.

Vi får heller inte glömma att psykopaten mycket väl kan vara otrogen bara för att kränka partnern. Han kan också förföra någon annans kvinna bara för att kränka hennes man.

Den kvinnliga psykopaten gör på samma sätt, men oftare än mannen passar hon också på tillfället att få låna lite pengar i efterhand och hon drar sig inte heller för att prostituera sig, så som jag har redogjort för tidigare. Det förekommer också att de erbjuder sex för att få en tjänst av något slag. Eller för att bara påverka en person i lämplig riktning. (Se ocksåpunkt 14 Impulsiv och punkt 15 Ansvarslös. Allt hänger ju samman.)

En sådan relation som man normalt har till en partner vilar på känslor för varandra, men då psykopaten inte kan känna något sådant utan i stället enbart uppfattar relationen som att partnern är någon som den hela tiden kan få något av, allt ifrån husrum till sex, kommer relationen att bestå i ett ensidigt utnyttjande.

När det inte finns mera kvar att suga i sig går psykopaten sin väg till någon annan att parasitera på och att charma med tomt smicker, ty psykopaten är mycket medveten om vilka ord som öppnar dörrar, men inte vad orden känslomässigt står för.

13. Saknar realistiska, långsiktiga mål

Olika måttstockar

Psykopater, brukar man säga, lever helt i nuet och från dag till dag. De låter impulsen styra dem. Draget finns där, med vårt synsätt, också hos strebertyperna som får chefspositioner. Det kan tyckas som om dessa har långsiktiga mål, men vid en närmare analys finner man att mönstret finns även hos dessa.

Att tänka på framtiden är dem lika främmande som att tänka på det förflutna. Inställningen är att det som har hänt är inget att ångra, för det går det inte att göra något åt och det som är i framtiden har ännu inte hänt och är därför inget att bry sig om. Detta innebär inte att de inte har planer, men dessa går endast ut på hur de ska sko sig på andra, utnyttja och bedra.

När man frågar dem, till exempel inför en frigivning från fängelse, om vad de ska göra sen, kan de ange sådant som är uppenbart omöjligt. Här handlar det emellertid mest om att få intervjuaren att tro att de ska klara av ett hederligt liv, men det vet de inget om hur det skall levas, eller i vart fall vet de att de aldrig kan anpassa sig till det. Det är mycket utifrån dessa fantasifulla orealistiska "planer för framtiden" som man har ställt upp den här punkten.

Som diagnostisk punkt fungerar den alldeles utmärkt på dömda brottslingar. Om en sådan säger sig ha ambitioner att bli elitsimmare, är i medelåldern och knappt simkunnig, som den Hare skriver om, då är de helt uppenbart att hans mål är orealistisk. Förmodligen föll han offer själv för sin lust att ljuga (se punkt 4.). Kanske föll han offer för sin bristande självkontroll (sepunkt 10.). Men framförallt todde han inte själv på vad han sa. Så uppenbart är det sällan, men det ska alltid vara något glamoröst eller stort, det som de serverar som framtidsplaner.
Kanske att en orutinerad och ovanligt godtrogen psykolog däremot skulle tro att en bankrånare faktiskt menade allvar om han sa att "nu, när jag vet om alla säkerhetsbrister så ska jag arbeta med banksäkerhet. Jag har ju gått den långa vägen!". Om denne fiktive psykolog senare fick höra att han hade lyckats få ett sådant arbete, skulle han senare finna att målsättningen med det arbetet endast var att kartlägga säkerheten för att lättare kunna råna banken.

Målsättningen var således både långsiktig och realistisk, men inte på det sätt han angav.

Normala målsättningar förekommer inte, vilket inte innebär att mål inte finns, mål som de vill uppnå, helst omedelbart. Men man gör fel, om man verkligen vill förstå dem, i att säga att de inte har realistiska mål. Det är bara att dessa inte är vad vi vill kalla för realistiska, långsiktiga mål.

De strävar hela tiden efter att bli bättre på det de gör. De vill driva det till fulländning. Det handlar om en livsstil som de hela tiden finputsar på. De upplevs som motsägelsefulla därför att vi mäter dem efter vår normala måttstock. Och det skall man aldrig göra. Det blir lika fel som att mäta vikt i meter.

Det är vanligt att psykopaterna aldrig söker fasta arbeten. Det är inte viktigt på samma sätt som för oss. De tjänar tillräckligt på en parasiterande livsstil och/eller kriminalitet, vilket är vad som tilltalar dem. Och då de lätt blir uttråkade byter de både jobb och partners som man "byter skjortor". En del i detta är också att ha ett nomadisernade liv.

Det finns ingen målmedvetenhet, så som vi ser det, och för de flesta saknas lust att göra någon karriär. Här skiljer det markant efter social uppväxtmiljö. Undantaget är de som strävar efter toppjobb, men de utgör en minoritet bland psykopaterna även om de på senare år har uppmärksammats mycket. Men åter igen, detta mönster framkommer i vår måttstock och den passar inte på psykopater.

Tittar man närmare på sättet som dessa gör sin karriär finner man ett avvikande mönster. De bygger inte sin karrär på kompetens utan på manipulationer, duperingar, hot och så vidare och de använder andras arbeten som om det var deras egna verk. Så länge det fungerar strävar de på, men när de avslöjas ser de det mera som en avklarad etapp och kastar sig över nästa. De tar med sig sina erfarenheter och använder dem om möjligt i nästa projekt, eller i nästa, eller relaterar till dem inför nästa. I så motto och i deras värld handlar det sålunda, trots allt, om både långsiktiga och högst realisstiska mål.
Och det handlar om att göra karriär, på deras eget sätt, och sett på det viset strävar alla psykopater efter att göra karriär. Chefen är alltid ute efter ett bättre toppjobb, bankrånaren siktar på större och mera spektakulära rån och seriemöradren vill slå rekord i antal mord.

I deras värld är detta mycket långsiktiga och mycket realistiska mål. I deras värld är de alla karriärister.

Det blir så fel, med fel måttstock. Vi kan inte förstå dem utifrån det gängse sättet att värdera och mäta.

14. Impulsiv

Det är ögonblicket som styr och det berorju på att de lever i helt nuet utan tanke på framtiden. Alternativa handlingssätt och eventuella konsekvenser ägnar psykopaten ingen större tanke åt. Därför upplevs de som om de är bulldozers som bara plöjer och bryter sig fram helt utan hänsynstagande. Andras påvekandemöjligheter är mycket ringa.

Psykopaten känner inga förpliktelser mot vare sig sina barn, föräldrar, syskon, vänner eller några andra. Inte heller i arbetslivet känner de ansvarskänsla eller behov av att följa givna regler. Det är inte så att de inte lär sig reglerna, de bara stuntar i dem.
Däremot, för att få sin vilja fram, kan de mycket väl nämna för andra att reglerna finns och måste följas. Det är bara det att psykopaten beter sig som att reglerna inte gäller för honom/henne. Psykopaten sätter upp sina egna regler och följer de regler som passar för stunden, eller struntar helt i dem.

Allt som psykopaten lovar, till exempel att betala underhåll, betala tillbaka en skuld, vilket de har lätt att samla på sig (se punkt 9. Parasiterande livsstil!), det är bara tomma ord. Liksom om de har lovat göra en tjänst, en gentänst och så vidare, allt är tomma ord.

Det är få som kan låta så övertgande när de lovar som just psykopater, men deras löften är skrivna i vatten.

Om psykopaten skulla hålla sitt löfte, då är det fråga om att dupera manipulera. Då kommer snart en önskan om något större, något som är lönsammare och som psykopaten vill åt. Det sockras med löften och följs av svek.

19. Överträdelse av villkorad frigivning/utskrivning